Jag blev mamma åt nollfemman när jag var 19 år gammal. Jag hade inte hållt i en baby typ någonsin och visste inte ett skvatt om barn. Naiv som jag var (som tur) så tänkte jag bara att det inte är hjärnkirurgi. Men att hitta sitt sätt att vara mamma var inte lätt. Jag läste på forum, bloggar osv hur en mamma är och bör vara och då jag försökte vara sådan så blev jag frustrerad jag har ingen metod eller ens system för hur jag uppfostrar mina barn jag tar det på talang.
Men då nollfemman nyligen pratade om hurdan jag är så sa hon såhär:
-Mamma är nästan aldrig arg och du skriker inte.
-Mamma får mig o skratta.
-Mamma lagar god mat.
-Mamma vill att vi ska gå o sova mitt i leken.
Så helt urkass är jag då inte.
Ibland bakar barnen bulla, denna gång tack vare min pappas fru
Sen får dom frisk luft...
Ta hand om mindre, denna gång min lillebror...
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti