sunnuntai 19. elokuuta 2012

Skolan.

För sju år sedan hade jag en lite 4 månader gammal bebis som just hade smakat på potatis första gången i sitt liv. Sov oftast i vagnen då hennes mamma spenderade långa sommardagar med promenader och shopping. Nu har denna "bebis" varit en hel vecka i skolan redan och jag får halvbittert medge att jag inga babysar ha kvar.

Jag har redan fått äran att plasta en mattebok och en skrivbok vad mer som kan väntas plastas återstår att se.

Jag hoppas att min dotters karriär i skolan blir framgångsrik och lycklig, kantad av minimala svårigheter och att hon har vett nog att inte be om hjälp med matteläxan av sin mamma efter åk 2.

För övrigt så har jag fått förutom en släng av Strömsö-febern en selfimprovement däng.

Du vet, när man närmar sig 30 år i livet okej dit är ännu en bit så börjar man fundera på vad man åstadkommit och man blir lite tja påverkad av det.

Jag måste dock säga att nerslagen blir jag dock inte då jag ser tillbaks på mina tjugosju år i livet. Jag har med stor möda och besvär skaffat en utbildning åt mig, det att den utbildningen kan anses vara kass i ordens alla bemärkelser är inte så viktigt eftersom den har landat mig en fast tjänst som jag trivs på. Jag äger mitt hem (eller banken äger mitt hem men dom ansåg mig vara vuxen nog att kunna låna pengar av dem så något gör jag rätt). Jag har två barn som jag lyckats pott-träna, lära och gå, tala och tydligen är de även väluppfostrade så trots att det är en lång bit kvar så kan man ju gratulera sig själv för en bra start. Plus att jag inte kör en gammal rishög mer, vilket i vissa människors ögon är ett mått på välfärd, varför vet jag inte jag är bara superlycklig över faktumet att den har ac.

Så vad mer kan man egentligen önska sig realistiskt? Nå man kan ju förstås önska sig ett parförhållande, någon att dela verkligheten med, men hur viktigt det i långa loppet är kan diskuteras.

Men jag tänkte att nu när mitt hem är i skick och ungarna är i skick och allt annat är i skick och ingen brak-kris står bakom hörnet så kan man ju fundera på aspekten av att vidareskola sig till något med verklig nytta, hitta en ny hobby och förmågan att hålla sig till en viss storlek året om.

Lätt som en plätt. NOT.

Men skall livet vara enkelt? Nej det ska vara krävande. Så nu handlar det om att ÄLSKA SIG SJÄLV!!

tiistai 14. elokuuta 2012

Eko konst

Jag har fått en fläng av dona, tuna o fixa... Senaste är dessa skålar, vem vet va dom är gjorda av?

sunnuntai 12. elokuuta 2012

På äldre dar...



Då jag gick i grundskolan så hatade jag textilslöjd men ansåg det ändå vara ett snäppe bättre än teknisk slöjd och överlevde således 4 år av tortyr i form av sy, sticka, virka etc. Jag svor dyrt och heligt att jag aldrig någonsin skulle ämna mig åt något sådant någonsin. Men jag måste äta upp mina ord. För nu har jag både stickat sockor och vantar och de ser humana ut. Jag har virkat oändligt många korgar och bordstabletter. Jag har forskat i spetsknyppling (!!) samt bekantat mig med möbelrestaurering.

Jag fick min farfars gamla skrivbord av min pappa för ett drygt år sedan, min farfar var väldigt viktig för mig och min pappa hade inte utrymme för bordet mer så de kom till oss. Bordet ackompanjerades av en vidrigt ful stol och när jag säger vidrig så menar jag vidrig. En dag stod jag och åt äppel och precis som Newton så fick jag en pangidé, och forskade närmare på denna vidriga stol. Jag släts mellan mitt äckel och lojalitet mot min farfar, vad skall jag göra med denna estetiskt motbjudande stolen som trots allt varit min farfars. Nevermind att jag sorglöst skeppade iväg de bastanta matbordsstolarna till min ex-man även de hade tillhört min farfar och köpte nya moderna stolar till matbordet. Hursomhaver så efter närmare inspektion insåg jag att det vidrigt bruna fläckade sammetstyget på stolens sittdyna inte var stolens original utan antagligen var ditsatt av antingen min farfar eller farmor som trots min enorma respekt och kärlek inte var på något vis estetiskt hemskt sofistikerade. Så jag rev bort det fula tyget och vad jag fann var ett annat fult tyg, detta original. Men en idé hade redan formats i mitt huvud. Så jag besökte en marimekko butik laddad med ett presentkort jag fått till julklapp bad jag dem visa mig tyger som skulle passa min stol och fann tyget vid namn Joonas. Vid hemkomst så började jag peta på detta tyg och då blev stolens annars så sjabbiga utseende ännu mer klart så jag tog mig till en järnhandel och målade hela stolen med högglansig svart färg. Resultatet var över alla förväntningar. Det som harmar mig är att jag inte fattade att ta ett foto på hur ful stolen var innan jag gjorde en Strömsö åt den.

Det som skrämmer mig mer är att jag har ännu skrivbordet, en gammal dockvagn a´la -50 tal samt ett fult orangefärgat bord jag planerar att fixa upp, men var? Man kan inte direkt måla i vårt vardagsrum och har man en gång släpat ut ett skrivbord på gården så släpar man de banne mig inte in innan det är färdigt och med min tur så kommer det femton störtskurar innan jag är färdig.

Så nu leker jag workshophunting och när jag finner vad jag söker så ska de lagas annorlunda bullar.


Stolen


I övermorgon börjar min älskade nollfemma skolan och jag känner mig gammal, hur kan jag redan vara mamma åt en förstaklassist?? Vart for tiden??

perjantai 10. elokuuta 2012

Inredningsbloggen

Brådis, brådis trots sommarlov. Jag har städat, fixat, fejat o lekt Strömsö o resultatet är här...