På äldre dar...

Då jag gick i grundskolan så hatade jag textilslöjd men ansåg det ändå vara ett snäppe bättre än teknisk slöjd och överlevde således 4 år av tortyr i form av sy, sticka, virka etc. Jag svor dyrt och heligt att jag aldrig någonsin skulle ämna mig åt något sådant någonsin. Men jag måste äta upp mina ord. För nu har jag både stickat sockor och vantar och de ser humana ut. Jag har virkat oändligt många korgar och bordstabletter. Jag har forskat i spetsknyppling (!!) samt bekantat mig med möbelrestaurering.

Jag fick min farfars gamla skrivbord av min pappa för ett drygt år sedan, min farfar var väldigt viktig för mig och min pappa hade inte utrymme för bordet mer så de kom till oss. Bordet ackompanjerades av en vidrigt ful stol och när jag säger vidrig så menar jag vidrig. En dag stod jag och åt äppel och precis som Newton så fick jag en pangidé, och forskade närmare på denna vidriga stol. Jag släts mellan mitt äckel och lojalitet mot min farfar, vad skall jag göra med denna estetiskt motbjudande stolen som trots allt varit min farfars. Nevermind att jag sorglöst skeppade iväg de bastanta matbordsstolarna till min ex-man även de hade tillhört min farfar och köpte nya moderna stolar till matbordet. Hursomhaver så efter närmare inspektion insåg jag att det vidrigt bruna fläckade sammetstyget på stolens sittdyna inte var stolens original utan antagligen var ditsatt av antingen min farfar eller farmor som trots min enorma respekt och kärlek inte var på något vis estetiskt hemskt sofistikerade. Så jag rev bort det fula tyget och vad jag fann var ett annat fult tyg, detta original. Men en idé hade redan formats i mitt huvud. Så jag besökte en marimekko butik laddad med ett presentkort jag fått till julklapp bad jag dem visa mig tyger som skulle passa min stol och fann tyget vid namn Joonas. Vid hemkomst så började jag peta på detta tyg och då blev stolens annars så sjabbiga utseende ännu mer klart så jag tog mig till en järnhandel och målade hela stolen med högglansig svart färg. Resultatet var över alla förväntningar. Det som harmar mig är att jag inte fattade att ta ett foto på hur ful stolen var innan jag gjorde en Strömsö åt den.

Det som skrämmer mig mer är att jag har ännu skrivbordet, en gammal dockvagn a´la -50 tal samt ett fult orangefärgat bord jag planerar att fixa upp, men var? Man kan inte direkt måla i vårt vardagsrum och har man en gång släpat ut ett skrivbord på gården så släpar man de banne mig inte in innan det är färdigt och med min tur så kommer det femton störtskurar innan jag är färdig.

Så nu leker jag workshophunting och när jag finner vad jag söker så ska de lagas annorlunda bullar.

Stolen

I övermorgon börjar min älskade nollfemma skolan och jag känner mig gammal, hur kan jag redan vara mamma åt en förstaklassist?? Vart for tiden??