perjantai 28. joulukuuta 2012

Födelsedagsplaner

När julen är över är det dags att fokusera på nollsjuans födelsedag. Idag pysslade vi inbjudningskort.
För övrigt har dagen sugit. Vi sku få besök men magsjukan hindrade dem. Sen fick jag höra att en julgran jag beställt för en månad sedan inte kommer nu heller men som tur far vi till Stockholm imorgon för att fira nyår hos min syster.





keskiviikko 26. joulukuuta 2012

Riga o sånt

Tack o lov så är jag hemma igen efter en av mina värsta jular i mannaminne. Kom hem från en Rigakryssning till en febrig nollsjua och en överenergisk nollfemma.
Vi öppnade lite julklappar och nollfemman fick sin högt efterlängtade Lego Friends Olivias hus. Sen byggde vi Lego i ett par timmar och de var faktiskt helt kul.





maanantai 24. joulukuuta 2012

Jul

En riktigt god och fridfull jul önskas från Östersjön!



maanantai 17. joulukuuta 2012

Somluga tycker om somliga inte...

Jag tycker om vintern ända tills jag måste gräva fram min bil från en snöhög eller skuffa undan 90 kg snö för att komma ur mitt hem. Nollajuan däremot älskar allt med vintern!

Hon är lätt galen!

De blir kul bilder med blixt och reflexer!





perjantai 14. joulukuuta 2012

Lucia

Nollfemman blev tillfrågad att delta i de lokala Lucia tåget o således fick hela familjen till kyrkan, vilket är historiskt då ingen av oss hör till kyrkan...







keskiviikko 12. joulukuuta 2012

Jul i vårt hus.

2 julklappar kvar att fixa, allt annat är köpt o klart. Nu är det dags att njuta...



















maanantai 3. joulukuuta 2012

Lilla jul

Eftersom jag jobbar julaftonen i år så firades lilla jul med pompa o ståt... Vi lagade lax, risotto och tigerräkor och avrundade med vitchokladsmousse... Imorgon är de dags igen... Jobb.









sunnuntai 2. joulukuuta 2012

Intervjuad.

Jag blev nyligen intervjuad till en tidning om hur det är att vara ensamstående studerande förälder i Finland. Jag läste just igenom texten och grät. Ni vet sången "killing me softly" de va lite så de kändes.
Visst vet jag min egen historia och jag har berättat den vidare åt journalisten men trots det så känns det som om någon fått veta min hemlighet.

Jag var 19 år gammal då Nollfemman föddes och 21 år gammal när Nollsjuan kom. Jag var även en 21 år och 11 månader då jag och exet separerade. De var tuffa tider för en drömmare som jag.

Då jag ser tillbaks så kan jag inte begripa att vi tog oss helskinnade genom det hela ända till min examen och ända till min fasta tjänst. Hur lång väg vi kommit från en sunkig madrass på ett vardagsrumsgolv och allmosor från kors och tvärs bara för överlevnad.

Hur tacksam jag är för min pappa. Han trodde på mig när jag själv tvivlade och stödde mig rent ekonomiskt under min studietid. Han hjälpte mig att överleva.

Min pappa skickade ett sms nyligen, vi pratar inte så ofta mera, jag jobbar och har bråttom med barnen. Han har sin nya familj och jag är inte beroende av hans hjälp mer. Men han hade loggat in på facebook, jajamän min farsgubbe har facebook som han använder för stalkande av mig och min syster eller ja inte stalkar han ju oss på de där creepyga sättet utan han följer med våra liv.
Men nu råddar jag iväg. Hans sms skrev om hur stolt han är över min väg till nuet. Han är glad över att jag och döttrarna nått till denna punkt var jag kan besanna mina drömmar.
Då jag ännu bodde hemma var det ett allmänt skämt om att mitt rum saknade golv eftersom det var täckt av kläder och annat tillbehör en tonåring behöver så nu skrev han också om hur glad han är över att mitt hem inte ser ut som mitt forna barnrum, (han borde se nollsjuans rum så skulle han veta att äpplet inte fallit långt från trädet).

Men familj, det är fint med familjer. Om mina döttrar nån gång faller så hoppas jag smällen är lindrigare än den jag tog med dem för 5 år sedan. Men jag hoppas att jag finns då för att ta fast dem precis som min pappa gjorde för mig.

Drömmar...

Ibland är det kul att drömma sig bort, till den där lottovinsten som antagligen aldrig kommer, särskilt inte med tanke på hur sällan jag ens lottar. Men kanske man någon dag har sparat tillräckligt med euron för att köpa sina drömmar, eller så känns de inte aktuella mer. Jag har många gånger köpt saker jag drömt om ibland fungerar de ännu 10 år senare ibland undrar man vad sjutton man tänkte.

Jag läste någonstans att desto längre man drömmer om något desto bättre känns det att uppnå. Nå man får väl se, man får väl se.

Just nu drömmer jag om dessa. Bilderna är tagna från room21 , Pentik, Hobby hall och iittala













Allt kan man inte få, men drömmar är som tur gratis.